Ett år
Ett år har passerat sen min finaste bästaste Amo fick somna in. På ett sätt känns det som att det var alldeles nyss han var här, och jag kan fortfarande bli ledsen när jag tänker att han är borta. Och på ett sätt känns det som att det bara var en dröm som jag haft. Konstigt att tid kan göra så, att minnena både är färska men ändå luddiga som att det hade kunnat varit en fin dröm.
Amo gjorde mig så lycklig och jag längtar tills jag kommer få känna samma känsla när jag rider igen. Så klart hoppas jag att det kommer bli med lilla Loppan, men hon är en bit bort innan hon kan ta lika stor plats i hjärtat som min Amo. Min roliga, positiva och snälla kompis.
Fina Amo! Hästarna lämnar avtryck i våra liv som vi behåller för gott. och det är ju samtidigt väldigt fint men också väldigt sorgligt.
Vår nya är lika gammal som din lilla. Det är kul att kunna följa er på bloggen fast ni är längre bort nu.