Idag har jag, mamma och Amo varit i Umeå för att operera en griffelbensfraktur. Men jag kan väl börja från början.
På första besöket hos veterinären i Boden så konstaterades ju en vrickning, men även en fraktur på griffelbenet. Det gick inte att säga om frakturen var akut eller om den hade varit där länge, han reagerade inte om man tryckte kring frakturen och det är ju ovanligt att dom visar hälta pga en sådan fraktur. Så det blev så att vi behandlade vrickningen och bestämde att vi skulle röntga igen vid återbesöket. När vi sen kom tillbaka två veckor senare så var ju vrickningen bättre men vi behandlade igen. Och frakturen hade börjat läka, alltså var det en akut fraktur men prognosen var riktigt bra.Veterinären gissade att vrickningen och frakturen mest troligt hade skett samtidigt. Men när vi var på återbesök förra veckan så upptäckte vi på röntgen att frakturen hade gått upp. Vilket kändes riktigt surt, speciellt då han var haltfri då vrickningen hade läkt helt.Här kommer en bild på frakturen:
Så vi bokade in operationstid i Umeå, och därför åkte vi ner igår kväll för att kunna infinna oss på kliniken i morse halv åtta. Har varit lite nervös över själva operationen, eftersom det ju alltid är en risk att sövas och har därför inte velat dela med mig av denna information förrän jag visste hur det hade gått.... Men det gick ju bra! Benbiten var ju inte så stor och det är en väldigt okomplicerad operation. Hade sån tur att Amo fick sova på Åsen inatt, så han kände sig väldigt lugn och trygg och sen när vi hade kommit till kliniken så fick vi bara lämna honom och så skulle vi komma tillbaka kring ett. Medan så for jag och mamma tillbaka till lägenheten där vi vilade en stund för jag hade inte sovit så mycket inatt... sen åkte vi på Biltema där min snälla mamma köpte ett nytt flugtäcke, en flughuva och en grimma till Amo, samt ett bilbatteri om vi behöver senare till någon sommarhage :) Åt sen lunch på Göteborg som har sjukt bra mat och jättemysigt på uteserveringen:
Sen for vi och hämtade Amo, allt hade gått jättebra så det var skönt. Så vi fick åka hem, vilket tog sitt tag då det var vägarbete på flera ställen längs E4an. Till slut var vi framme hemma och Amo fick gå ut i en liten sjukhage. Nu är det 4 veckor skritt (uppsuttet om jag vill) som gäller, samt sjukhage och om allt verkar okej efter det får vi börja jogga :) Så det känns inte jättetokigt, även om jag så klart helst hade börjat jogga igång redan nu! Så nu är det bara hålla tummarna att såret läker fint och att vi slipper någon infektion.
Håller tummarna för eran läkningstid! Kram