Städning
Hela helgen har gått ut på att tömma och städa lägenheten, och nu är allt klart. Har dessutom smörjt upp allt läder som jag tagit med hit för lagring. Har lite grejer kvar i Kiruna också ifall det skulle behövas sen... Kändes lite konstigt att stå där, i Maries stall och smörja grejer som har hört till någon som inte längre finns. Jag känner att jag har svårt för det där med döden. Jag kan liksom inte fatta att vi aldrig kommer att ses igen. Det är ju inte bara att vi är åtskilda, som man kan vara tex om jag åker bort ett tag, utan vi kommer faktiskt inte att träffas igen. Sist var det morfar som gick bort och då hade jag också svårt att förstå att vi inte skulle ses nå mera, någonsin. Jag menar, jag är ju inte trög. Jag förstår det ju, men det går som ändå inte in. Kanske är det ett sätt att hantera det. Det är klart att livet går vidare, men på ett annat sätt. Vägen jag färdades efter upphörde att existera och nu måste jag leta en ny väg. Jag gillade verkligen mitt liv med Amo. Det kändes som att jag äntligen hade 'allt' jag kunde önska mig. En superfin häst, Niklas, ett jobb och underbara människor runt omkring mig. Men det var väl för bra för att vara sant.